tisdag 11 november 2008

att lida av en konstant fulhet

Grått väder, milt 3, 3, 0 grader varmt.
Hertigen skulle utnämna vem som skulle få svärdsorden. Jag var därför på morgonen kl 11 och åt frukost på Hagalund.

Det vankades ostron, kaviar, omelett, kotletter och te, redan på tidiga morgonen.

Jag fann prinsessan lika fet och rund som vanligt; där var mycket folk och alla svenskarna. Fröken Pollet var fulare än någonsin, stor och finnig, fru Wrangel är fet och oformlig, hon liknar en hushållerska. Ansiktet skulle inte vara så illa, om hon inte vore så oerhört illa klädd. Fröken Hamliton ser tämligen bra ut, men förefaller att vara enfaldig. Fru Silversparre lider av en konstant fulhet, det finns inte en som är vacker utom grevinnan Stenbock, före detta Lolotte. Hon är mycket stilig och förefaller konversabel, men hela detta band gyttrar ihop sig och förefaller att inte våga blanda sig med de övriga främlingarna, för att de är så ouppfostrade. Prinsen av Nassau-Weilburg, som är generallöjtnant i holländsk tjänst, är älskvärd, han är bara 23 år och enormt fet. Hertiginnan av Kurland är trevlig, vänlig, har esprit i sin konversation och – tillmötesgående. Tyvärr är hon lite för mager och har en smula spetsigt ansikte och för lång hals.

Detta eviga ätande, det är det som livet går ut på här!

Inga kommentarer: